Vårt afghanska krig – våra flyktingar?

NEW YORK

Alla älskar en afghan som talar engelska. Helst någon som är hyfsat liberal, högutbildad, kommer i tid och vill arbeta hårt. De är favoriter hos utländska diplomater, militärer, konsulter och journalister, som betalar dem tusentals dollar för att vara länken till ett svårbegripligt samhälle. Kontant. Problemet är bara att behålla dem i Afghanistan.

För plötsligt vill de därifrån. Utlänningarna är på väg bort, och många afghaner förutspår inbördeskrig. Redan under förra året visade talibaner och deras pakistanska vapendragare hur lätt de kunde spränga sig i luften mitt inne i ett hårdbevakat Kabul. De lyckades till och med skjuta missiler mot den amerikanska ambassaden. Utlänningar är mål nummer ett. Sen kommer varje afghan som har varit i närheten av dem. Det är uttalad taliban-policy.

Priset för lite sparpengar och några foton tillsammans med utlänningar i solglasögon och khakibyxor har blivit en dödsdom för många i Afghanistans pyttelilla medelklass. De som kämpade för ett nytt Afghanistan; de som skulle bygga upp landet igen. De som ofta fanns bland de nästan sex miljoner afghaner som återvände 2002 efter att ha levt i landsflykt. Nu är det snart dags att fly igen.

Så vilket ansvar har ett krigförande land för sina kollaboratörer? För många av de irakiska USA-vännerna gick det inte så bra. En hel del hamnade i Sverige. Nu tornar ett nytt helvetesproblem upp sig med afghanerna. USA har sedan några år ett särskilt visumprogram för ”Afghan Allies”. Nästan 3000 har sökt, på amerikanska ambassaden i Kabul. Noll visum har utfärdats hittills.

De som har jobbat för Sverige då? Afghanistan är vårt krig också. Ah, så delikat. Vi som gillar att tala om arvet efter Wallenberg. Den svenska ambassaden i Kabul tar inte emot asylansökningar. Nädu, för asyl i Sverige går bara att söka – i Sverige. Såna är reglerna. Ett klent besked för den som hotas till livet i ett iskallt Kabul just nu.

Återstår att anlita en flyktingsmugglare. För 3000 dollar kan man få en riskfylld resa från Iran till Turkiet och sen bil genom Europa. För det tiodubbla går det att få en biljett direkt till Arlanda. Den som inte kan skaffa pengar kan få tillfällig kredit, i hopp om ett framtida städjobb. Betalas inte skulden våldtas ett barn som lämnats kvar i Afghanistan. Eller så försvinner en släkting. Det behöver knappt ens uttalas.

Och det blir inte bättre i Afghanistan. Det blir sämre. Förra året sökte drygt 4000 afghaner asyl i Sverige, vilket nästan är en fördubbling mot året dessförinnan. Nästan tre av fyra får stanna, enligt Migrationsverket. Det här är bara början. Men just nu är det flyktingsmugglarna som bestämmer asylmöjligheten till Europa, och till Sverige. För alla.

Först skulle vi ”utrota terrorismen” i Afghanistan. Sedan skulle vi ”bevara freden”. Ingendera har gått något vidare. Så hur engagerade är vi nu i afghaner – i de som hjälpt oss och de som hotas till livet av andra orsaker – bortom 2014? Får de komma och bo i din stadsdel?

Jenny Nordberg

JENNY NORDBERG Journalist i New York.

Fler artiklar av skribenten

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vart-afghanska-krig-vara-flyktingar_6788757.svd





Lämna ett svar