Abozar, 2, familjens enda överlevande

Farbrodern: Jag hoppas få hem honom till tryggheten i Järfälla

Hans pappa hjälpte svenska journalister att arbeta i Afghanistan.
Efter attentatet som dödade hans familj är Abozar, 2 år, ensam kvar.
– Han ropar efter sin mamma. Det är olidligt, säger pojkens farbror Faisal Khan som hoppas få med honom hem till tryggheten i Järfälla.

När Sveriges Radios dödade utrikeskorrespondent Nils Horners kollega Sardar Ahmad förra veckan sköts till döds på ett lyxhotell i Kabul utplånades förutom den 40-åriga pappan också hans hustru Homaira, dottern Nilofar, 6 år, och sonen Omar, 5 år.
Den enda i familjen som överlevde var minstingen Abozar, 2, som fick allvarliga skottskador och har varit nedsövd på ett sjukhus i Kabul.
Minnesceremoni för familjen
På söndagen tog en AFP-fotograf och god vän till familjen bilder av pojken när han för första gången försökte få i sig lite juice.
Bara några timmar senare hölls en minnesceremoni för hans mördade familj, i den stora moskén Eidgah.
– De sörjande var så många att vägen till moskén blev blockerad. Sardar var så omtyckt och hade så många vänner som ville delta, berättar hans bror Faisal Khan som bor i Sverige sedan åtta år.
Senaste tiden har han befunnit sig i Kabul för att organisera begravningen, men också för att besöka brorsonen.
”Ett mirakel att han överlevt”
Pojken befinner sig på ett italienskt välgörenhetssjukhus där han vårdas för fyra skottskador, en i bröstkorgen, två i låren och en i bakhuvudet.
– Jag har besökt honom varje dag. Läkaren säger att läget fortfarande är instabilt men inte kritiskt. Man har tagit bort en kula men tvingats lämna vissa delar för framtida operationer, säger farbrodern som också oroar sig för det psykiska tillståndet.
– Han är ganska liten så det är ett mirakel att han har överlevt efter att ha träffats. Men han är traumatiserad. Han ropar efter sin mamma. Det är olidligt.
”Behöver lång terapi”
Faisal Khan som före flykten till Sverige arbetade som korrespondent för det amerikanska nyhetsmagasinet Newsweek menar att pojken behöver ett akut socialt nätverk omkring sig.
– Trots ett begränsat sjukvårdssystem tas han omhand av duktig personal, med hjärta. Men när han släpps från intensivvården behöver han lång terapi, både fysisk och psykiskt, och de resurserna finns inte i Afghanistan.
Farbrodern har därför inlett en process för att få ta med sig pojken hem till Järfälla där tre kusiner och deras mamma hoppas kunna få ta hand om honom.
– Svenska ambassaden har visat mig stöd och jag ska nu göra allt i min makt för att få vårdnaden om Abozar så att han kan få ett drägligt liv. Hans pappa hjälpte omvärldens journalister att rapportera från Afghanistan och blev ett offer. Jag hoppas innerligt att man kan ge hans son en chans till bästa möjliga liv.
Tuggade på en kaka
Vid besöket på sjukhuset försökte Abozar göra sitt bästa för att suga i sig lite juice och tugga på en kaka.
– Han kunde suga lite men man såg på hans ögon att det gjorde ont när han försökte tugga på kakan.
Faisal Khan är besluten att stanna i Afghanistan så länge som krävs för att säkra tvååringens framtid.
– Jag vill tro att det ska gå. Jag tror på mänskligheten och på Sverige. När min bror besökte oss i Järfälla i september åkte vi ut och grillade. Jag minns att han tittade ut över landskapet och sa att det var i ett sådant land alla barn borde få växa upp.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18599366.ab



Lämna ett svar